Tala är en gåva.Det finns ett talesätt som "Tala är silver och tiga är guld".
Att tala behöver mycket träning, för det är svårt.
Alla har talets gåva.
I den gåvan ingår även att jag lyssnar och låta även andra tala.
Det är det talesättet hänvisar till.
Inte till att jag hellre ska vara tiga än att tala.
När jag talar så har jag själv ansvaret för att mitt budskap tas emot på ett bra sätt. Annars riskerar talet bli verkningslöst.
Jag måste även försäkra mig att budskapet togs emot på rätt sätt genom att fråga.
Jag har tigit mycket i mitt liv, till den grad att jag var blyg och uppfattades som blyg.
Jag var rädd för att tala, jag var rädd för att inte få höra till.
När jag gick på förskollärarutbildningen släppte det. Jag övade i ämnen som jag brann för, pedagogik och metodik.
Jag började säga vad jag tycker om saker och ting. Jag frossade i att tala men lyssnade inte så väl.
Varje dag är en träning.
Förr behövde jag ett papper med texten som stöd.
Idag talar jag utan textstöd med en känsla och kan ha bildhjälp.
Jag säger vad jag tycker men med kärlek och omtanke.
Tacksam för min gåva att tala❤️